Evert Taube
Barndomen på Vinga
Evert föddes våren 1890 och växte upp på Vinga. Hans föräldrar var fyrmästare Carl Gunnar Taube och Julia Taube. När Evert föddes hade de redan fått 3 barn och han var den första i raden av Vingabarn. Han fick så småningom 9 syskon till.
Under tiden Evert växte upp på Vinga så var det fullt i alla husen, man räknar med att det bodde 35 personer runt 1900. Han hade många vänner både bland syskon, andra barn och de vuxna.
Det var ett mycket musikaliskt hem Evert växte upp i. Fadern spelade fiol och mamman var mycket sångkunnig. Mamman brukade sjunga frågor till Evert som Evert sjungande måste svara på. Mamma Julia kallade Evert sin lille speleman.
Han kom från ett brusande hav
I hamnen kom många fartyg och båtar från främmande länder, där spelade man och sjöng på sin fria tid. Evert beskriver också att alla dessutom sjöng när man arbetade, den sista generationen som faktiskt gjorde detta.
Man övade också högläsning på kvällarna i fotogenlampans ljus.
Evert gick i Lotsskolan på ön, skolan var periodisk om en termin med lärare och en termin utan lärare och då med läsning och räkning under föräldrarnas överseende. Ämnen som man vid denna tid läste var svenska, matematik, biblisk historia och den lilla katekesen. Övningsämnen fanns ju inte men man sjöng och spelade när tid fanns. Agan var allmän och förbjöds i Sverige 1958. Under Everts tid i skolan bestämde Carl Gunnar Taube att ingen aga skulle förekomma i skolan, man kunde komma tillrätta med barn ändå.
Evert Taube skriver i ” Jag kommer av ett brusande hav” sid 36;
”Min fader kom emellertid år 1897 på den idén att barn inte skulle misshandlas kroppsligen och slutade självmant med att hämnas på oss det stryk han kanske fått av tullförvaltaren (hans far). Vad vet jag- kroppslig misshandel blev förbjuden på Vinga, även i skolan
Barnen sprang fritt över ön och lekte och försökte också sig på att ro i båtar. Under ett sådant tillfälle ramlade Everts vän lille Alvar Läbohm i och drunknade. Alvar begravdes i Styrsö kyrka (Vinga hörde till Styrsö socken) och under begravningen sjöng man psalmen ”Han kom från ett brusande hav”. Evert glömde aldrig den strofen och använde den långt senare i sin självbiografi.
Foto: Bohusläns Museum
Barndomsvännen Anton
En annan vän som Evert hade, men mycket äldre, var telegrafisten Anton Hansson. Evert sprang ofta ner till telegrafstationen för att prata med Anton eller vara med på kvällarna i Antons hus. Då sjöng man, spelade och dansade!
Ur minnet, långt senare när Evert var berömd, skrev han om sin barndomsvän Anton:
I Hans Majestät Karl den femtondes år
gick telegraferingen per semafor
men sedan, när Oscar blev kung, som ni vet,
då fick telegrafen elektricitet.
Då blev Anton Hansson så innerligt glad,
som telegrafist i staten
han satte sig vid apparaten
och knackade ner, i tre fjärdedels takt
ett vackert telegram till en avlägsen trakt:
Här sänder jag gnistor som tydas till ord
och ila som blixtar i väg runt vår jord,
ikväll är det bal i mitt ensliga hus
på klippan i havet vid vågornas brus
och fyrmästarn spelar fiol i min sal,
två skeppsbrutna sitter stumma
och matas utav min gumma,
men lotsarna som drog dem ur deras kval
de svävar i valsen. I kväll är det bal!
Vers 1 och 2 /4 ur Telegrafisten Anton Hanssons vals
P2 Dokumentär i tre delar
Visgiganten Evert Taube
Evert Taube följde sin egen väg och var lika ofta ur tiden som i den. Drömmen om att bli erkänd författare och skriva den stora romanen fanns alltid där – under tiden skrev han flera av våra mest älskade sommarvisor.
Producerat av Eva Schöier, medlem i Winga Vänner
Foto: The Swiss studies, Melbourne, Taubearkivet vid Göteborgs universitetsbibliotek
Foto: Pressens Bild
Foto: Boström/SVT Bild
Utställningen “I Evert Taubes fotspår” i museet på Vinga
”I Evert Taubes fotspår” – nytt material kring Evert Taube i hans barndomshem. Dessutom en vaxfigur av Evert i naturlig storlek. Bilder, saker och berättelser från Vingas historia.